Vad har Salt’n’Pepa och Mel & Kim’s 80-talshits gemensamt? Jo, de hör ihop med Detroittechno och Chicagohouse. Men varför då? Den gemensamma nämnaren är den elektroniska slagverkskryddan Roland TR-727. Trummaskinen med torra percussionljud som man antingen tycks hata eller älska. Skivbacken älskar den.
I mitten på 80-talet hörde jag allt oftare en ett metalliskt funkigt ljud av kobjällra i popmusiken. Och i hiphopen också. Det var agogo-ljudet från trummaskinen Roland TR-727. Men vad är en agogo undrar ni? Det är ett brasiliansk slagverksinstrument bestående av två sammansvetsade kobjällror som används flitigt i samban. Låt oss slänga oss direkt in i ett exempel i form av den brittiska poptrion Bros hitlåt When Will I Be Famous från 1987 där agogons rytmer tickar genom hela låten.
Som jag tidigt skrivit om här på bloggen lät japanska Roland tillverka en knippe fantastiska trummaskiner och mindre syntar i den numera klassiska X0X-serien, där acid-synten TB-303 gör sällskap med trummaskinerna 808, 909 och 707. Alla dessa nätta rytmmaskiner kom att bli oerhört viktiga för house- och technomusiken, som la beslag på maskinerna och gjorde dem till det rytmiska hjärtat i musikproduktionen. (se för övrigt specialen om 909).
©Used by permission of the Mr Exit 100, the Devils Kitchen chef, the DJ and techno producer Thomas P. Heckmann.
Trummaskinen Roland TR-707 med sina samplade trumljud kom 1984 och var en billigare variant på Roland TR-909. Alla Rolands trummaskiner hade så här långt enbart innehållit ljud från en normal uppsättning trumset, det vill säga bastrumma, virvel, handklapp, pukor, cymbaler och kanske kantslag och cowbell. Som ett komplement till 707:an lanserade Roland ”systermaskinen” TR-727 som enbart innehöll percussionljud såsom bongos, congas och andra exotiska slagverksljud. Den hade samma design som 707:an med sin 16-stegs sequencer. Det hade kanske varit svårt att producera stenhård techno med bara en 727:a, men med hårdare uppsättning ljud såsom 909 eller 707 som grund kunde 727:an nu fungera som latinsk krydda till rytmbilden. Vilken den inte sällan kom att göra.
Låt oss fördjupa oss i vilka ljud den innehåller. Vi läser från vänster till höger på panelen: bongos, conga, timbaler, agogo, cabasa, maracas, vissling, quijada och chimes.
Två tydliga hiphop-exempel från mitten av 80-talet är tjejrapparna Salt-n-Pepa:s My Mic Sounds Nice och raptrion Whistle:s tokroliga Just Buggin’ från 1985. I Just Buggin hörs 727:ans karaktäristiska chimes precis innan andra versen följt av både agogo och congas. I övrigt innehåller låten de stenhårda trummaskinsljud som kännetecknade hiphopen under mitten av 80-talet innan de samplade beatsen kom att dominera ljudbilden.
Salt-n-Pepas fantastiska My Mic Sounds Nice från debutplattan 1986 är ett lysande exempel på hur återanvända fusionljud kombineras med modern teknik. Producenten Hurby Luv Bug mixar inscratchade mjukar elpianoackord från Grover Washington Jr, gogo-rytmer, djupa 808-baskickar, hård samplad virvel med friska timbaler och agogo från 727:an. Ljuden ligger som massiv funkmatta bakom rapparnas avslappade och kaxiga rhymes.
Philly-rapparen Schoolly D krämade som bekant musten ur sin 909-maskin med katedraliskt reverb på sina legendariska raptolvor från 1985. Schoolly hade en arsenal av Roland-trummaskiner och genom seriekoppling av maskinerna kunde han skapa en tjock trumljudspalett. Det var på så sätt spåret Parkside 5-2 kom till (enligt Schoolly själv i boken Beatbox A Drum Machine Obsession av Joe Mansfield).
Vad hände i Detroit då? Jo, man utgick förstås från sina 707, 808 och 909:or. Men 727:an började användas alltmer t ex i Blake Baxters In This House We Jack, som komplement till 909:an. Ett annat tydligt exempel är technopionjären Derrick Mays R-Theme där congassoundet ges en framträdande roll. Även i en av Detroittechnons mest kommersiella framgångar finns 727:an med i bakgrunden. Jag pratar förstås om Kevin Saundersons projekt Inner City som med Good Life och Big Fun satte Detroit på världskartan. Båda låtarna innehåller en försiktigare mixning av congas bakom sångerskan Paris Grays ekande stämma.
Man var inte sämre i Chicago. Bakom namnet Nightwriters döljer sig ingen mindre än Frankie Knuckles – mannen som tillsammans med konkurrerande DJ:n Ron Hardy var skaparna till det som kom att kallas housemusik. På deephouseplattan Let the Music (Use You) klinkar 727:ans krispigt mixade agogo på bakom syntiga stråkar, montona melodier och själfull gospelsång – kryddat med quijada och chimes. Let the Music (Use You) återanvändes senare till den brittiska raveklassikern DJ’s Take Control med SL2 från 1991.
727:an tittar t o m fram i acidklassikern Acid Tracks av Phuture. Agogon och whistle gör entré efter 707:ans ödesmättade kick och puka, strax innan den knorrande 303-acidslingan sakta vrids fram. Acid Tracks föddes i studion redan 1985 men släpptes på vinyl först 1987. Chicago uppfann acid house trodde vi alla, tills någon häromåret upptäckte att en indiern Charanjit Singh släppte en acidplatta redan 1982…
Engelsmännen ville inte vara sämre. Producenttrion som prenumererade på hitsinglar under 1986-1988 hette såklart Stock-Aitken-Waterman. Trion var fruktansvärt förtjusta i Linn-trummaskinen som ryggrad i sin popfabrik. Ja, inte sällan stod det på baksidan av deras skivor ”Drums: A Linn”. Men Roland TR-727:an kan också höras i otaliga varianter av producenternas låtskatt: Rick Astley, Jason Donovan och Kylie Minogue har alla blivit kompade av rytmboxen. Ett av de mest tydliga exemplen är maxiversionen av Mel & Kims F.L.M. från 1987 som demonstrerar 727:ans fulla potential. Introt blandar timbaler, congas, agogo innan syntar och gitarr gör entré.
Men hur hipp är egentligen Roland TR-727 idag? Kanske har den spelat ut sin roll även om man kan höra den i Luke Viberts acidstycket Ridmik från 2014? En som har koll på Roland 80-talsmaskiner är vår svenske electronic-virtous Andreas Tillander, som gjort Rolands maskinpark som en del av både sitt visuella och musikaliska uttryck. Vad har han för inställing 727:an? Jag kollar med Andreas:
– Jag köpte min första 727:a kanske 1994 för en hundralapp. Hatade den. Men då gjorde jag industri och synth. Funkade inte. Favvolåten med 727 är nog Acidtracks av Phuture. Skinny Puppy har använt den snyggt också.
Jag letar friskt bland Tillianders låtar på nätet om det går att urskilja någon 727:a. Det finns ju en hel del ledtrådar med tanke på Tillanders låttitlar under artistnamenet TM404. Andreas tipsar mig till slut om låten Jam With Modded 303 + 707 727 777 & So On från tolvan You Have Two Osc & You Detune Them Than What? utgiven på Börft Records 2015, som jag sedan köper av skivbolagsdirektör Zwarre. Mycket riktigt, i slutet på låten tittar 727:an fram på ett lekfullt sätt.
Med Freddy Fresh då? Mannen som har koll på alla hiphopplattor som getts under 80-talet och som gjort elektronisk funkig musik i tre årtionden. Om jag minns rätt använde han trummaskinens timbaler rätt så funkigt på låten Latin Thing från Barrio Groove EP från 1997, där han mixade slöa hiphop beats med samplade filtrerade latinoljud. Bäst att kolla med honom. Freddy Fresh berättar:
– I bought my TR 727 to compliment my TR 707 and I also wanted the chimes and Bongo Conga sounds. The 707 and 727 can drive a TB 303 from the sync out jack simply by pressing start. In other words it can be the master in the chain of command. (But it is not practical for driving a hardware chain like the MPC’s). To be honest I never actually listened for the sounds of the 727 in other productions but it is obvious due to the chimes sounds. It is a bit quirky to program and there are a few steps needed to allow it to accept sync from my chain but all in all it’s a great machine. Now I use the TR8 Roland with the 727 kits.
Faktum är att Freddy använde sina 727-ljud rätt så nyligen, om än från Rolands nyare trummaskin TR8. Jag tänker då på låten Spanish Beat med sitt lätta electrobeat och avslappnade gitarrloop. Freddy belyser i sin kommentar ovan att man egentligen inte behöver äga en riktig 727:a idag. Kloner av Rolands klassiska trummaskiner har tillverkats under många år. Antingen av Roland själva i form av R8 eller TR8 eller Groovebox-varianter. Eller i mjukvaror som Rebirth.
Nyligen har ju Roland själva släppt en serie med kloner av de klassiska TR-909 och TB-303 under namnen TR-09 samt TB-03. Att höra skillnad på alla varianter kan ju vara svårt….men det tycks som om det på senare år återfötts en fascination för att äga originalmaskiner. Nostalgiska gubbar i min egen ålder eller en yngre generation som tröttnat på musikskapande bakom datorskärm med musen? Det talas allt oftare om den ”taktila” känslan man vill nå genom att kunna skruva på rattar, dra i reglage och pressa knappar. Såsom Roland TR-727.
Demo av Roland TR-727:
Bonusnörderi (för er som fortfarande läser och inte har somnat), en kort demonstration om hur ett Stock-Aitken-Waterman beat byggs upp av Linn 9000, TR-707 och TR-727: